Vingåker för mig i nr 1 – 2017 Bosse ”Rödfärgar´n” Söderqvist

En solig och fin vinterdag besöker Vingåkersbladet Bosse Söderqvist hemma på Storgatan, vid Berget strax utanför Vingåkers samhälle. Ja, det finns faktiskt två Storgatan i Vingåker, om nu någon trodde något annat? Bosse som ursprungligen kommer från Uppsalatrakten flyttade till Vingåker 1967 och blev snart känd som Bosse Röfärgar´n. Vingåker har han älskat sedan dess.

 

– Jag brukar säga att jag kommer från metropolen Vingåker, för det finns nog inget jag vurmar för så mycket som Vingåker och Högsjö. Brukssamhället Högsjö tycker jag är så charmigt, säger Bosse.

Även företagsloggan på Bosses skåpbil ändras till ”Jag höjer upp Vingåker” när han höjer upp taket. Att göra reklam för Vingåker har alltid varit självklart för Bosse.

 

Men att bli en Vingåkersbo, då 1967, var inte lika enkelt.

– Ryktet i Vingåker gick att en tokig Stockholmare hade köpt Fågeltorp, utanför Marsjö, säger Bosse och skrattar åt minnet.

Bosse som arbetat en stor del av sitt liv med lantbruk och har lantbruksutbildning vid Gålö och Ultuna, var ingen storstadsbo. Redan som 14-åring 1953 flyttade Bosse hemifrån och varvade skolgång med arbete på olika bondgårdar och även som instruktör på Säbyholms Gård.

 

Påhittig och kreativ har han alltid varit. Samma år som han kom till Säbyholms Gård började han fundera på att ha ett extraknäck på lördagar och söndagar. Han såg då möjligheten att börja rödfärga och hyrde en spruta och satte igång.

– Förvaltaren på gården förbjöd mig då att ha extraknäcket. Han tyckte jag skulle spara på energin till arbetet på gården.

Bosse var kvar på gården i ett år, men ledsnade sedan och sade upp sig.

– Jag sa till Förvaltaren att han kunde sköta jobbet själv.

Sedan började Bosse arbeta på en annan gård istället och var kvar där i knappt ett år.

 

När Berga Lantbruksskola sökte instruktör kände Bosse rektorn där och fick platsen. Men det var bara ett sommarjobb så han började köra traktorgrävare på en maskinstation istället.

– Till slut blev det så mycket grävjobb att de blev skyldiga mig en massa pengar. Då tog jag över traktorgrävaren och började jobba som egen företagare, fortsätter Bosse som sammanlagt ägt fem olika företag genom åren.

 

En dag träffade Bosse en man med en verktygslåda alldeles nedstänkt med rödfärg.

– Jag frågade om det var roligt att rödfärga?

– Hur kan du veta det? svarade mannen.

Bosse förklarade att det syntes på verktygslådan och fick då veta att det fanns ett ledigt distrikt i Sörmland.

 

Under alla år har Bosse varit med om en hel del. En gång skulle han åka över till Tockenön och titta på ett arbete. Mannen som skulle visa honom skulle han träffa vid sjutaget på morgonen ute vid Fiskeboda. Bosse som kom lite tidigare såg en man i en hjälmarsnipa med en liten pråm efter. Han lastade av fisklådor från pråmen och rodde sedan åt Bosses håll när han var klar. Bosse som hört talas om Vinöfärjan ropade till honom:

– Vet du var färjan till Tockenön lägger till?

Då svarade mannen:

– Ja, det är jag det!

Det var inget skämt. Mannen med hjälmarsnipan kallades för färjan.

 

En annan gång skulle kyrkan och museet på Julita Gård målas, men ingen av Bosses stegar räckte upp till taket. Han såg då en kopparkabel som visade sig vara åskledaren och klättrade upp med hjälp av den. Spik efter spik lossnade och Bosse hörde då en farbror nedanför som oroligt sa:

– Oj oj oj, måtte det gå bra för pojken.

Som tur var satt åskledaren fast i tuppen på taket, så Bosse kom upp utan att ramla ner.

 

Nya utmaningar har aldrig skrämt Bosse. När han flyttade till Vingåker köpte han först Fågeltorp. Därefter har han ägt Berga i Österåker, Hacksta Gård och Vannala Gård. För några år sedan beslutade han och hustrun Gerd sig för att flytta och börja om vid Berget strax utanför Vingåkers samhälle.

Där det tidigare varit orörd skogsmark står nu några fina timmerhus (bostadshus och uthus).

– Inte en meter gräsmatta, säger Bosse och visar runt.

Allt är väldigt charmigt och praktiskt med plattgångar som om man vore i en stad och en härlig trädgård mitt i med blåbärsris.

– Gerd brukar plocka många liter blåbär där, påpekar Bosse.

 

En hobby är att samla pennor med företagsnamn. Kartonger, plastbackar och lådor svämmar över av pennor hemma hos Bosse. Drömmen är att få komma med i Guinness Rekordbok. Just nu är han uppe i svindlande 200 000 pennor, men tar gärna emot fler. Gamla som nya, fungerande eller inte spelar ingen roll.

Bosse har också tillverkat alla järndetaljer till hästselar och var den enda tillverkaren på gammalt vis i Sverige. Det står Röfärgar´n Vingåker på Bosses detaljer som man kan se på nytillverkade hästselar, tillverkade av sadelmakerier i Sverige.

 

Att han fick bli den sista föraren i Picko Trobergs team känner han sig lite stolt över. Trots att det inte blev som han önskade, när Picko fick sluta sina dagar på försommaren.

 

Bosse har också varit med och kört hjälpsändningar till Lettland och Vitryssland åt Vingåkers Secondhand butik. Han har också varit politiskt aktiv och varit med i olika föreningar i Vingåker.

– Jag räknade en gång till 20 stycken olika, varav 7 stycken som ordförande, avslutar Bosse.

Text & foto: Birgitta Stenström

Loove Pettersson